Varje dag känns som en städdag...
Jag blir så trött på allt skit som samlas överallt! Jag blir så trött på det, att jag snart inte orkar bry mig om allt stök. Det spelar ingen roll om jag/ vi med ett stort? städar varje dag... det ser lika skitigt och stökigt ut efter en stund igen iaf!
Är det inte den växande diskhögen så är det smulorna på golvet som klibbar sig fast under fötterna. Är det inte det så är det kattsanden på toaletten som har skvätt ner hela badrummet, sängen som inte är bäddad, persiennerna som inte är uppdragna, sopporna som inte är slängda, tomma mjölkförpackningar som står på bord och diskbänkar.. jaa.. jag kan rada upp 100 till saker!
Känner mig helt utmattad bara av att tänka på allt... desutom går det åt så mycket energi åt att säga till den andra parten att hjälpa till.. för det kan vara knepigt det där med att ta egna initiativ tydligen. Det händer ju inte med automatik att han, min älskade karl får för sig att vi ska städa.. det är ALLTID jag som får ta tag i det först! Det gör att jag blir sur och på dåligt humör! Jag hatar att behöva säga till...
Är det en gen män har? Anti-städ-genen?
Visst, jag gillar inte heller att städa. Men däremot gillar jag att ha det snyggt omkring mig. Gör inte alla det? Och det blir det ju inte av sig själv... då måste man städa!
Nej, nu ska jag inte beklaga mig längre.. nu är ju disken diskad, golvet dammfritt, soporna slängda...
Dags för kaffe! // Sofia ♥
ja du det däramed att man sjävl bara städar och blir sur på sin kille för han inte hjälper till .det känner jag igne .men ta ett snacka så kommer det nog lösa sig!:) puss