Torsdag 20101230

Nu strax ska jag och Wilda åka ner till stan för att spana på rean tillsammans med Elin.
Älskling får stanna hemma.. han är sjuk :( .
Rea är kul när inte folk är som galna höns.. hatar när det armbågas, rivs och slits i reavarorna. Kan inte folk behärska sig?!
Jag ska ta en tur till följande butiker- Gina Tricot, Lindex och H&M. Har en känsla av att just armbågseffekten är ganska hög i dessa butiker.
Ska även försöka ta en sväng till leksaksbutikerna för att inhandla någon julklapp till Wilda för hennes julklappspengar. Eller så får det bli några söta klädesplagg :) .

Julafton förresten.. den var mysig. God mat, trevligt sällskap och fina paket :) .
Det var lyckat och alla var glada, precis som det ska vara!
Wilda fick en hel del julklappar.. här nedan är några :) .

Nu ska vi bege oss!












Måndag

Vi låg kvar lääänge i sängen idag.. det var mysigt :) .
Men nu är det färdigsovet för tillfället. Dags att börja med lunch.. onödigt att äta frukost nu så sent.. bättre med mat! Tänkte göra hemmagjorda hamburgare, MUMS :) .
Senare får vi besök av Rebecka och hennes karl Adrian, efter det blir det förmodligen en sväng hem till mamma så familjen Nannesson får träffa Wilda =) ( Mammas vänner som nu även vi känner).

Kommer annat inlägg om julafton med bilder :) .

Puss


16 dagar.

Nu är vår prinsessa hela 16 dagar! Tänk.. det har gått ganska fort ändå.
Vi har myst massor, och det är helt underbart! Får inte nog av henne, kan titta på henne i timmar. Bara njuta av att hålla henne i mina armar.. kärleken till henne är obeskrivlig.. vårat lilla mirakel Wilda ♥.
Tänk att man kan älska någon så mycket!?

                            Älskade, vackraste Wilda ♥



Förlossningsberättelse.

Jag tänkte berätta om min förlossning, det jag minns av den. Även hur jag upplevde den.

Det började med att jag hade relativt täta och regelbundna värkar redan på lördagen.
Värkar som gjorde ont. De var så starka att jag inte kunde sova.. Vi beslöt oss då för att åka upp till förlossningen för att få en bedömning och något att sova på.
Väl uppe sattes det en CTG kurva på mig, och man konstaterade att jag var 4 cm öppen. Efter ett tag avtog värkarna jag fick en hinnsvepning och vi fick åka hem igen.

Minns att jag tänkte att det var det jävligaste.. jag som trodde att det var dags nu!! Men nej! Jag var så trött och sur för att bebisen inte verkade vilja komma ut. Började tänka att det var båt fel på min kropp. Nu hade hon ju legat där inne 13 dagar över tiden!

Men vi åkte hem. Jag fick med mig "starkare" värktabletter hem som dom föreslog att jag skulle ta för att få sova några timmar. Så en Dexofen och två Panodil blev det.. men inte någon sömn.
Värkarna satte igång IGEN! Men nu ville jag vara kvar hemma så länge som jag kände att jag klarade av det.
Jag försökte att slappna av och andas när det gjorde som ondast. Stälde mig även i duschen, värmde vetepåse och varmvattensflaskor för att lägga på mage och rygg.
Aptiten var näst intill borta.. och jag fick tvinga mig i näring. Det blev lite fruksoppa och några smörgåsrån.

Jag var helt slut i kroppen av att inte ha fått sova något. Och jag undrade gång på gång hur jag skulle orka en förlossning utan att ha sovit! Försökte slumra framför tv:n.. gick sådär.. kanske fick 30 minuters sömn.

På kvällen runt ca 23 hade jag riktigt ont. Dennis föreslog att vi skulle åka upp till förlossningen igen, men jag ville vänta!
Vi gick och la oss för att försöka sova.. Men det gick inte alls. Jag hade så ont i magen och i ryggslutet att ingen ställning var skön eller avslappnande. När klockan närmade sig 01:30 orkade jag nte mer. Jag var tvungen att få något mot smärtan och något så att jag kunde få sova. Smärta och utmattning är ingen bra kombination!!

Vi åkte upp till förlossningen och klockan 02:00 blev vi inskrivna.
Jag var då 6 cm öppen.
Äntligen!! Fick EDA för att kunna slappna av.. obehagligt, men tur att lustgas finns! Efter bedövningen verkat kändes det underbart skönt att inte känna samma smärta längre.
Men ack så fel jag hade!! 1½ timme ungefär fick jag njuta av att vara smärtfri. Sen sattes ett helveteslopp igång!

EDAN slutade verka.. narkosen gav mer men utan resultat! Fick värkstimulerande dropp..
Fy fan rent ut sagt vad ont det gjorde! Värkarna kom i ett utan paus.
Droppet ökades på för att jag snabbare skulle öppna mig och förlossningen gå snabbare.
Jag skrek för allt vad jag hette och trodde utan tvekan att jag skulle dö. Jag var så övertygad att det inte spelade någon roll att både banrmorskorna, mamma och Dennis lovade att jag skulle överleva, att min kropp inte slets i två delar! Men jag trodde dom inte! Den smärtan är den mest fruktansvärda smärta jag någonsin upplevt.. det går inte att förklara. Inget funkade för att lindra smärtan.

Efter ett tag var jag öppen 10 cm och det var dags att krysta.. kroppen automatiskt började trycka utan förvarning och det var bara att följa med kroppens signaler.
Jag var helt genomslut och kände att min kropp inte orkade ta i allt som den borde gjort. Detta var klockan 08:45.
De satt jag var tvungen att ta i mer, att bebisen började bli trött.
Jag tog ju i... jag försökte ta i mer.
Efter en stund var det fullt med människor i rummet.. läkare sjuksköterskor och barnmorskor..
De bad mig ta ut mina piercings ifall ett snitt blev aktuellt.
Kände hur paniken växte.. Nej tänkte jag! Här ska det inte snittas!!

En läkare gjorde en undersökning och mätte av bebisens hjärtljud och sa samma.. att jag var tvungen att ta i mer.. att bebisen måste ut! Jag kände mig så dålig och värdelös som inte kunde få ut mitt barn! Att min kropp inte ville samarbeta med mig längre.
Läkaren satte sugklocka när mina krystvärkar inte räckte till..
Tillslut var hon ute, klockan 09:36 den 6 december!
Smärtan var borta..

Dom la upp henne på mitt bröst, och världens finaste lilla bebis låg där hos mig! 
Vårat mirakel!
Men dom tog henne snabbt igen då hon var väldigt blek.. nästan blå.. och kall! Dom gick iväg och Dennis fick följa med. Hon behövde lite syrgas.. men sen var hon pigg och kry!
Sen kom dom in, Dennis och vårat mirakel Wilda.. Hon var och är världens finaste, underbaraste!
Det var så skönt att det var över!


Nu mår vi alla bra och livet kan inte vara bättre!!







12 dagar över tiden.

Blev ingen bebis inatt heller... =( . Nu har det gått hela 12 dagar över beräknat förlossningsdatum.
Börjar känna mig ganska "neråt" nu.. Känns som det är nåt fel!
Jag blir desutom mer och mer nervös inför måndagen då vi ska på konsultation ang igångsättning. Bara 2 dagar kvar tills dess.  Blir jag igångsatt så blir det på tisdag om jag förstått det hela rätt.
Visst känns de väl bra att äntligen få ut henne, och få se henne. Men jag är livrädd rent ut sagt!
Så om 3 dagar om inget händer innan dess får vi äntligen träffa vårat mirakel ♥ !

Idag har jag och älskling gjort knäck och chokladkola.. knäcken blev supergoda.. kolan har inte stelnat än så det återstår att se hur den smakar =) .

Imorgon ska vi på dop. Min kusins sötnos Maja ska döpas.. =) .

Nu blir det film!

Puss!

10 dagar över tiden.

Ännu en dag utan att njågon bebis vill komma ut!
Igår började jag dock få kraftiga mensvärksliknande smärtor som fortfarande håller i sig.
Plus att jag inatt har haft jätteont.. och även delar av dagen. Men mer än så verkar det inte bli.
Hm.. kan ju nästan börja fundera på om jag verkligen är gravid... känns så iaf när det inte händer nåt!! Det är så himla irriterande.
Så ikväll tror jag att jag faktiskt ska våga mig iväg från lägenheten och åka in till stan och gå på tomtenatta.
Kanske shoppa lite, och leva som "vanligt" för en kväll. Bara försöka slappna av.. det kanske hjälper!?

Promenad.

Jag och Dennis tog en promenad förut. Det var himla skönt att komma ut lite.
Har inte vågat gå ut eftersom det varit så himlans halt. Men idag kände jag att jag var tvungen.. känner mig nästan fången här. Rädd för att åka iväg vågonstans ifall jag skulle få värkar..
Så det blir nog en promenad imorrn med. Visserligen orkar jag inte så långt, men det var så underbart att känna den friska luften!


Älskling hittade en jättestor istapp ♥ !
Jag älskar dig ♥ !




9 dagar över tiden.

Jaa... nu är det hela 9 dagar sedan det beräknade förlossningsdatumet!
Jag är så trött och har ont men inget händer.. ska det vara såhär!?
Har fått en tid nu för att träffa läkare för konsultaion ang ingångsättning den 6:e dec.. och om de blir igångsättning så kommer den ske den 7:de.
Men jag vill verkligen inte det.. läste i informatinsfoldern att det kan ta upp till 2-3 dygn!! Jisses.. det är inte mänskligt! Jag vägrar ligga där och ha ont så länge!
Jag vill vara hemma så länge det går.. och det går inte om jag ska bli igångsatt.
Jag är rädd, förvirrad och känner mig hjälplös....
Funkar inte min kropp som den ska, eller varför vill hon inte ut??

Jag vill bara ha allt överstökat! Det är inte kul längre på något sätt!

Vill ha vårat mirakel i armarna och bara titta, lukta och älska henne!
Ska det vara så svårt???

RSS 2.0